Denna lilla blogg är om Gjesa. Den 25 maj 2009 blev ägarbytet registrerat av hennes förra ägare och jag var djupt beärat över att anses värdig att bli hennes nya ägare. Den 1 april 2010 fick hon hastigt och oväntat lämna mig. Vila i frid älskade flicka... Bloggen stannar kvar som mitt minne om en fantastisk tid med en fantastisk häst.

lørdag 24. april 2010

3 veckor

Tänk att det är tre veckor sen.,,

Nej det var nog inte ärftligt, det trodde ju inte vetten eller du och jag heller...

Jag har skickat inn försäkringspapperna och veterinäruttalandet.. jag har tagit kopia till dig Carola.
Jag har även fått fakturaen på avlivning och hela kalaset..
Det känns som jag håller på få ett avslut på något sätt, och jag är rastlös och saknar min älskade..

Jag har försiktig kikat lite på marknaden efter en potensiell älskling. Har så långt hittat bara en som är intressant. Vi får se om det blir oss..
Men Gejsa glömmer jag aldrig.
Jag läste i går kväll innlägget där jag skrev hur mycket jag älskar henne.
Jag skrev där med att jag skal ha en ny häst när hon fick lämna mig och jag kommer älska den med, men ingen är som hon.
Varje häst är speciell på sitt vis, och kommer lämna sitt eget hovavtryck i ens hjärta. Visst är det så. Och alla är lika älskade.

Jag kommer få en ny i mitt liv. Snart, eller om en stund, det får tiden visa, men jag kommer nog sakna Gejsa i bland ändå. Jag kommer nog älska hon till min egen tid är omme, som man älskar alla dom man har förlorat även om det är länge sen. Jag tror nog ni vet vad jag talar om, ni som har djur känner nog lika som jag.

Min älskade Gejsa.. om du visste vilket hål du lämnar i mig? Visste du hur jag älskade dig? Jag tror det. Jag tror även du älskade mig på hästars vis, det kändes lite så. Men du lämnar et tomrum.. stort, ekande, smärtsamt.
Du präglade hela stallet. Dom berättar för mig att det är så tomt efter dig. Stalljourens barn frågar efter dig och blir ledsna över att få höra du har lämnat oss. Så många människor du har berört.. du var i sannhet en speciell och vacker häst..

6 kommentarer:

En riktig funderare. sa...

Nu sitter jag och gråter igen.
Jag kommer ihåg när du berättade hur många i stallet som tyckte hon var fin. Så jag förstår att det är många som är ledsna där i stallet. Tänk då på oss som har haft/ägt henne hur vi känner när andra som bara klappat och sett henne tänker/är. Hon var så speciell genom att hon var så godmodig och snäll. Hon ville aldrig något illa utan gjorde alltid så gott hon kunde och förmådde. Tänk själv, när jag skulle ridan in henne och inte kunde rida själv. Hade hon varit elak så hade jag nog sålt henne och slutat med hästar. :) Vi får vara tacksamma att ha ägt henne en kort stund här i hennes liv på jorden. Jag bävar för att läsa pappret från veterinären men jag vill ändå läsa det. För än så länge har jag nog inte riktigt förstått att hon inte finns längre här på jorden.
Jag vet att du kommer att finna en annan livskompis och att du för alltid har en bit av ditt hjärta åt Gejsa precis som jag. :) Och jag lovar och svär att hon vistte och kände att du älskade henne. Efter vad du berättat och skrivit hur hon varit mot dig så vet jag det. :)

Unknown sa...

Tack Carola, det känns skönt att få lite confirmation från dig på att hon trivdes och var glad. :)
Jag skal få tag på ett kuvert på måndag så kopian kan skickas ner till dig, så du har det under veckan..

Jo, hon var mycket speciell. Mycket trevlig i psyket, som du säger, hon måste ha haft en stärk vilja att alltid göra en till lags som bäst hon kunde. Hadde hon inte den viljan hadde du nog fått en tuffare utmaning gissar jag.. Nu forsöker jag samla i hop mitt brustna hjärta och blicka framåt, men jag bär med mig Gejsa i ett och allt. Hon kommer va den mall jag jobbar mot med mina framtidiga hästar: Glad, trygg, lagom busig. Du gjorde en god grund med hon som jag kunne få ta över för en tid!

En riktig funderare. sa...

Tack för dina ord! Man kan inte få in ett foto hit? Jag skulle vilja visa dig när Gejsa bara var 3 år gammal och endast riden i ca 4-5 månader. Jag hade ju stallet ett par km ifrån där vi bodde förut. Så jag red hem en varm sommardag. Jag har gummistövlar för jag hade ännu inte köpt ridskor eller ridstövlar osv. Här står hon så fint bland alla barnen som flockades runt omkring oss. Hur snäll och lugn hon var redan då.

En riktig funderare. sa...

Jag har skickat fotot på din mejl. Det är lite mörkt men du ser iaf att det är hon. :)

Karro sa...

Älskade Gejsa du var speciell <3
Jag tänker på våra planer vi skulle ju försöka tävla nu, jag saknar dig och din mysiga mulle din varma kärleksfulla blick :)
Din trygga rygg, lite bus ibland med var endå en trygghet :)
Du var underbar tack för tiden jag fick med dig och tack Rita för att hon hade förtroendet att låta mig ta hand om dig Gejsa <3
Du kommer alltid finns i mitt hjärta <3 Kram din medryttare!

Unknown sa...

Ja, Karro, vi saknar hon alla :'( det gör fortfarande ont..