Innvigd arbetssele!

I dag satte jag arbetsselen på Gejsa för andra gong, och denna gongen blev den innvigt. Jag satte henne för harven! :)

Hon reagerade inte alls på frånvaro av nånting högt bak hon, tills jag bad hon gå fram. Hon tog ett steg, harven tog i, hon tvärrstannade förvånad.
Jag bad hon gå fram igjen, hon gick ett steg, tog i lite, ett steg till och sen stannade hon och kikade bakåt. "men, det är ju tungt, vad i hela friden skal jag dra detta för?" såg det ut som hon undrade. Jag ivrade att hon skulle gå fram och hon tog i igjen. Tungt var det och det rattlade och skrapade ju i marken så hon undrade nog fruktansvärd vad som hände. Öronen flög i alla riktningar och hon forsökte snabba på lite, men det var ju ännu tyngre.

Vi vandrade runt lite på gårdsplanet, sen gick vi inn på ridbanan och gick några vändor även där.
Sanden är riktig blot och tung, så hon fick jobba ordentlig vet jag. Hon forsökte trava massor med gonger, trodde kanske det skulle gå lättare då, men det gjorde det ju inte.

Och sen fick hon nog. Tvärrstannade och grodde fast i marken. "nej, nu vill jag inte mer. Det är ju skittungt!!" värkade det som hon tyckte. Jag smackade och smackade, och forsökte få hon gå lite till, tänkte låta henne dra harven av ridbanan och sen koppla loss.
Det tog ungefär 5 minuter för hon omsider gick fram igjen, jag fick till slut gå fram och leda vid bettet, men sen fick hon släpa den av banan och släppa hela draget. Nöjd var hon då tror jag nog! Massor av ros fick hon.
Det är ju faktisk rätt tungt!

Sen spände jag fast bjällerkransen på selen, och kopplade upp henne framföre flakvagnen. Den är stor 4hjulsvagn och tyngre än rockarden, men inte alls i närheten av harven.
Hon värka inte bry sig om bjällerkransen heller. Lyssnade lite dom första stegen men sen sket hon i den.
Flakvagnen var en ny upplevning for hon, och hon tyckte nog den såg stor ut bak sig, men efter 3-4 meter bara gick hon som om hon alltid har dragit en så stor flakvagn.

Vi tog en snabb vända gjennom villaströket bara, lite trav för att lära henne klinget, men mäst i skritt. Jag tänkte nämligen det var bra att skritta av lite efter att hon dragit så tungt även om det bara var en kvart.

Hon var riktig glad och pigg framåt, och tyckte nog det var bättre med vagnen än med harven tror jag nog. Och väl hemma fick hon morot, äpplen och en tuss hö, och värkade som hon trots allt var riktig nöjd med livet.

Duktiga gumman :)

I morgon är det julskyltning på stora Edet!