Det var ett ganska bedrövlig syn i dag, Gejsa så blöt och ville hemsk gjärna inn.
Så inn fick hon komma, jag drog av grövsta av vatnet och drog på henne fleecetäcket för några timmar. Hon lär få sova inne i natt med så hon inte står ute och är våt och kall.
Tålig är hon men ändå.
Nu vet jag vad det var för grejs dom talade om med :D
Jag kollade upp vad det heter på norska iaf, det ena är det vi kallar svalhale eller hakan och fåran är Galvaynes fure. Svalhalen är emajlen som nöts lite ojamt och därmed syns tydligt från ungefär 7 års ålder som lite krokig "tillväkst" på framtänderna, sen från ungefär 8 års ålder nöts det bort och är normalt borta innan dom blir 9.
Den har hon tydligen kvar än :)
Galvaynes fåran framkommer normalt vid 10 års ålder, och innan 20 års ålder sträcker den sig i hela tannens bredd. Det är en mörkare liten fåre, när till svart i färg, och mellan 20 och 30 års ålder nöts den bort igjen.
Gejsa har då inte fått den alls än :D
Hon har fin slät tuggyta, få skador på tänderna, nästan inte slagit bort nånting, och lite karies. Hon har då altså inga problem i kjäven, tänderna sitter helt rätt så dom skal och hon har då inga smärtor så hon tugger på rätt sätt så hon då nöter lite på sina tänder. Det är den slutsatsen jag drar när hon har kvar svalhalen och inte har fått fåran! Riktig bra, eller hur?
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar