Denna lilla blogg är om Gjesa. Den 25 maj 2009 blev ägarbytet registrerat av hennes förra ägare och jag var djupt beärat över att anses värdig att bli hennes nya ägare. Den 1 april 2010 fick hon hastigt och oväntat lämna mig. Vila i frid älskade flicka... Bloggen stannar kvar som mitt minne om en fantastisk tid med en fantastisk häst.

tirsdag 28. april 2009

Tirsdag

Jag var nästan som en liten skitunge i går faktisk :)
Söndag så var jag och shoppade nya ridbyxor på öb. 250 kronor var inte nån jättefarlig summa och dom fanns (hör och häpna) i min storlek! Faktisk även i större enn min, dom gick upp till 46 och 48! :D

Och jag, jag som har varit storlek 46 i ett år chansade och köpte 44or. Jag har nämligen märkt att jag får lite aning häng-och-släng när jag har på mina 46 hemma.
Dom passade!

Våryr av glädje klev jag på vikten och drog fram centimetermåttband, jag har krympt i storlek och vikt och är ner på minste vikten jag var förens jag tappade dietten. Jag har altså krympt en byxstorlek!!
Och minskat i läggen med.
Så jag provade mina fina svarta läggchaps igjen. Och vet ni vad? Före jag ökte massivt i vikt fick jag dom med nöd, det är 3 stora kardborrebandsfästen nedöver och det högst upp fick jag såvidt att få kardborrebandet att fästa lite på kanten.
Nu får jag hela kardborrebandet på, och med lite överlapp åt andra hållet dessutom! Det är faktisk rätt bra många centimeter!

Så i lite barnlig glädje sto jag och tog kardborrebandet av och på, av och på, och där kom Maja inn i stallet. "Titta" säger jag, och demonstrerar. Maja ser lite lätt undrande ut, jag tog på mina chaps, vad var grejen med det typ? Så visade jag hur dom var innan jag ökte i vikt, och sen "Titta! Titta nu!!" och tog på dom lätt som en plätt.
Och NU var Maja impad. Nu fattade hon ju hur stort det var för MIG att göra det.
Hon tyckte jag har jobbat bra :)

I dag longerade jag Gejsa på ridbanan. Jag ville inte jobba på tok för hårt med henne sedan jag red gjennom henne på ridbanan i går. Så jag tyckte longering och sen busa lite var lagom i dag.
Ååå som hon var seg, longering var inte högst upp på listan för hennes del, men hon travade, skrittade, travade och skrittade snällt, och några varv i galopp på båda händer, och sen fick hon busa litet :)
Då var alt okej!

Hon är nyskodd dessutom, och så fin på benen igjen. Och sommarsskor!
Och den lilla sprickan är det hovslagaren kallade Hornklyfta eller nånting, den var riktig ytlig sa hovisen, så det är bara att se till att den inte vidgar sig, rengöra gjärna med jodopax i bland kanske, och annars bara hålla den ren och fin.
Tur det! :D

Grannens dotter hadde stoppat ett kort i våran postlåda i dag :) Hon hadde ritat ett kort med flagga, det sto "häst, hund, katt" på flaggan, Norge var innskriven och glad sommar önskar grannen och hennes namn :)
Jag blev faktisk riktig glad. Sen vi flytte hit har hon knappast vågat hälsa när vi åker förbi för hon är lite blygsam, och nu har hon kommit för att va där när vi kommer hem från jobbet, eller jag från stallet, jag tror hon är lite smygkär i Jewell som vi alltid släpper ut så Jewell kan va skogstokig över våran hemkomst ute :D

2 kommentarer:

Helena i Hudik sa...

Vilken lycka! Att tjejen nu vågar komma o hälsa på er! Det är stort för henne! Känner igen mig så mycket. Jag var SÅ blyg när jag var liten!!
Vad härligt att omkretsen minskat! Vilken härlig vårgåva! Bra jobbat vännen!! Klem!

Unknown sa...

Tack gumsan :D